En av de bästa låtarna från det tidiga åttiotalet Mike Oldfields 'Moonlight shadow'. Innan allt blev fuckin' electric.
En av mina vänner klarade sig från tågkrocken i Belgien. Änglavakt I guess. Sånt kan man ju bli ödmjuk av...
Kom hem från en resa i lördags. V blev helt galen: "Min Pappa, min pappa, min pappa MIN PAPPA!!!" Det var ju inte så dumt...
Annars är det mycket som är som eljest, som dom säger i Norrland...
Nöjesguiden förresten. Fan vad gammal jag blivit.
/M
15.12
[kommentar]
Det blev ju ett fasligt liv över att hon Birgitta Olsson blev utsedd till minister trots att hon ska föda barn i sommar. Alex Schulman skrev lite om det på sin blogg och reaktionerna har inte låtit vänta på sig.
Alltså...spontant känns det ju supersoft och härligt att vi i Sverige är så sjukt moderna och så...och att vi inte är några "dinosarier", som Olsson själv väljer att uttrycka det.
Jag är ju dock av tron att även dinosariemammor gav fan i att ta ett toppjobb mitt i en graviditet.
Alltså...det handlar inte om jämlikhet. Det handlar inte om förlegade ideal. Det handlar inte om manligt och kvinnligt. Det handlar om att det är otight gjort alldeles oavsett om hon varit man eller som nu, kvinna. Människor som underskattar ett barns ankomst...är generellt jävligt obehagliga människor. Oavsett kön. Right?
Sen är det än mäkligare när det råkar vara den blivande mamman...ja...det ÄR märkligare. För vet ni...hon bär på barnet!
Newsflash.
Hon BÄR barn.
Och det är ingen lek...förlossning..är ingen lek...att ta hand om en bäbis första gången...är tveklöst ingen lek. Att börja amma....JESUS...vad jävla jobbigt det kan vara. Men..också bevisat nyttigt, hälsosamt, bra...för relationen inte minst..och bra för mamman. Att softa ner lite.
Vi män kan inte amma. Vi kan inte bära barn. Så är det. Deal with it.
Alltså det här landet...med sitt jävla Halloween och genusperspektiv. Självförakt är fan ordet.
/M
09.26
[3 kommentarer]
Mina vänner. Det är fredag och klockan är kvart över fem.
Jag sitter med hörlurarna på och gråter en skvätt trots att det syns genom de glasade väggarna.
Min dotter är hos mina föräldrar och tanken är att jag och H ska ut en sväng ikväll..hon med en snart åtta månader gammal gravidmage. Träffar henne i lilla baren på Stureplan om tjugo minuter kanske. Helvete vad snygg hon är...
Har börjar i någon slags terapi. Igen. Mest för att få prata om mig själv...kanske. Men det är inte det sämsta säger min vän G som är psykolog och som har samma namn som min son kommer att bära... Det är i alla fall rätt omtumlande.
Fick igår veta att en gammal vän torskat på droger...igen. Behöver jag säga hur mycket jag hatar den skiten? Det finns liksom INGET försvar för att släppa in den skiten i vårt land...
Och varför gör jag det här? Mmm..det är en av sakerna hon...hon jag går och pratar med...börjar komma på spåren. "M...alla bär vi på en sorg"
Ska bara identifiera min först.
Men jag tror det handlar om tåg som gått, och broar som bränts. Och att jag är en gråtande romantiker.
/M
17.19
[1 kommentar]
