odenplan.nu eller övreöstermalm.nu är M...en man emellan trettio och förtio...levde på och kring just Odenplan i landets huvudstad i många år. Inte längre ensam..och inte längre kvar på Odenplan. Numera övre Östermalm, efter ett drygt årslångt stopp på Kungsholmstorg.
Har skrivit här sedan sommaren 2005 då jag var i rätt svajig form..det blev värre och höll på att sluta illa. Men en dag på ett av mina stamhak kom en lapp till mitt bord och på den stod två ord och nio siffror.
Börjar umgås med tanken att bli lärare. Gymnasielärare. Har faktiskt en gång i tiden närt en sån tanke och är väl typ till en tredjedel färdig med pluggandet. Samhällskunskap skulle väl vara huvudämnet rimligen. Komplettera upp med...svenska...kanske. Vet inte.
Det känns lite som att man som lärare skulle kunna påverka lite...på riktigt. För jag tror inte att det är så hopplöst ute i skolorna som det verkar...även om dagens kids verkar puckade... Men det måste ju bero på någonting. Dom har ju inte fötts dumma i huvudet...snarae deras föräldrar då. Eller nåt.
Läser om någon plats i Värmland där småtjejer byter sexuella tjänster mot alkohol. En rätt basal form av prostitution med andra ord. Vad är det som händer? Jag tror ju, i min enfald, att jag skulle kunna göra i alla fall lite nytta. Men fan trot.
Vi får se. Jag ska marinera det där ett tag, som Schulman skulle ha sagt. Kanske hoppar jag av det här om några år...och blir majje. Fan vad oväntat. Men mycket sommarlov får man...
Ljudet av fiskmåsar. Kanske är det det vackraste av dom alla. Jag vet inte riktigt vad det säger...om man tycker att fiskmåsarnas sång är det vackraste. Att det är det ljudet man tänker på när man sitter långt upp i norr i den smällkalla vintern... Det finns skivor som folk köper med fågelsång på. Han Jan Lindblad...hette han väl...byggde en hel karriär på att vissla som allehanda småfåglar. Folk köpte dom kakorna också. Men, han gjorde sällan eller aldrig några fiskmåsar såvitt jag vet. Synd.
Men det är kanske så att dom inte låter sig imiteras. Det är liksom inte möjligt att göra det där vemodiga ljudet...som ju helst ska eka över nejden.
Smäll på Eva Dahlgrens 'Vem tänder stjärnorna'. I början hör du dom.
Kollade videon på Youtube nu...här är länk förresten:
Stellan och Eva knallar runt på en strand på Gotland. Grusvägen i början. Allt. Skulle kunna vart Sysne...Herrvik. Den där remsan land som jag varit på så många gånger..precis som Ulf Lundell...som hade en bild därifrån som backdrop en turné. Jag minns att, när den kom upp, såg jag direkt var bilden var tagen...och jag sa det till TT. Senare, mitt i 'Skyll på stjärnorna' så berättade han att det var i den där bilden hon sa...att man skulle skylla på stjärnorna...inte på mig. Och här går Eva och frågar vem som tänder dom. Vilken metahändelse.
Och det finns ett röse där, längs grusvägen...där man kan lägga en sten...för att begrava kärnkraften. Låter lite corny kanske..men det är det inte när man står där. Röset påbörjades någon gång efter Tjernobyl, och...är ju extremt rörande. Och vackert faktiskt. Och utanför den platsen...gick den tyska minutläggaren Albatross i kvav 1915 efter en sjöstrid mot ett ryskt fartyg. Sjömännen som flöt iland ligger begravda vid Östergarns kyrka. Jag har alltid varit svag för historier om sjömän...jag är ju en själv för bövelen.
Jag har inte varit där på väldigt väldigt länge. Är rädd för att åka tillbaka...för så mycket är säkert förändrat. Eller också inte. Men rädslan för det räcker för att hålla mig därifrån. Var i Visby förra sommaren...men närmre än så blev det inte. Men jag ska. Ska fanimig tillbaka till den där platsen, med H..eller kanske framförallt med våra barn. Tror fan röset står kvar då. Och vattenpumpen på Sysneudd, bakom Jontes bod.
Jag tror faktiskt inte att dom filmat något i Evas video på den kustremsan förresten...när jag tänker efter. Jag ville nog bara det.
Men Ulfs backdrop var tagen där. Det kan både han och jag gå ed på.
Jag drömde om Magnus Krepper inatt. Vi satt vid ett bord för fyra, snett mitt emot varandra. Han hade en svart mössa neddragen i pannan. Satt och åt med en hand, den andra slött vilande på bordet på det där viset som hantverkare äter på lunchställen.
När jag vaknade tyckte jag det hela var så märkligt. Tills jag satte mig i bilen, vred om nyckeln, och hörde Ebba Forsberg igen. Och jag var i den där filmen som jag refererade till längre ner, där Magnus ju är med...och till yttermera visso ser ut precis som i min dröm.
Fan vad banala drömmar är, tänkte jag. Och hur kan man tilllmäta dom större betydelse än just det? Och framförsllt, hur kan man tro något så förmätet att folk skulle vara intresserade av att höra om mina drömmar?
Läs länken ovan. Vad är det för svenska egentligen? Jag som trodde änglavakter generellt var rätt trevliga att ha till hands... Fruktansvärd änglavakt?
Snön kom tillbaka. Det var ett ganska kärt återseende och när jag släppte av H utanför hennes jobb där hon skulle spendera några timmar i söndags åkte jag sakta Fleminggatan ner och hörde U2:s underbara 'One' för första gången på väldigt länge. Det är ju en jävla bra låt, inte sant?
Den där känslan av att befinna sig mitt i en musikvideo inträffar ibland och desto oftare när det är snö ute. Vet inte varför men sån är jag. Snön slår an någon nostalgisträng i mig tror jag. I morse var det Ebba Forsbergs 'Daybreak' och den passade utmärkt där i vinterlandskapet, Solna Kyrkväg och på höger sida ligger dom släktingar som dog innanför tullarna och på den andra dom som levde sina liv i Solna. Och...den där låten, som ju var med i Björn Runges bidrag till den svenska filmkonsten - 'Om jag vänder mig om', är ju så vemodigt vacker. Precis som Ebba själv. Gillar hennes näsa.
I fredags träffade jag mina gamla vänner som alla har små barn hemma eller nya på jäsning. Innan man visste ordet av var alla borta, jag ensam kvar. Jag klandrar ingen, för jag hajar att man lever ett annat liv då...men jag var ju fortfarande på steget och klockan var inte ens elva...så jag smsade O som var på väg till O-baren. Passande nog skulle man kunna säga. Åkte ner dit och omstartade både mig och honom. Småpratade lite med TH som var där med en massa väninnor och väntade väl egentligen mest på att H skulle ringa eller höra av sig på något sätt. Vilket hon gjorde sen, och jag och O knallade bort till Riche där det var sedvanligt trångt och vi fick väl en och en halv timme där innan ljuset gick på.
Lördagen kollade jag på bebisar hela dagen och slutade ute i förorten där vi kollade DVD och sov över. Dagen efter fick jag veta varför jag aldrig kommer att bo i hus. Vafan...skotta sig ur huset...det känns inte 2007.
Jag älskar ju formulär och enkäter...och den här DN-På-stan-matrisen har jag sett på så många bloggar nu att jag inte creddar någon speciell för den utan istället sparkar igång direkt:
senaste impulsköp: Bisarrt nog en smal-TV. Brukar inte impulsköpa saker över 10'000.
bästa promenad: Min gamla bakispromenad från Odenplan ner till Falafelkungen för frukost, sen Sostas om det inte är söndag, över kyrkogården vid Adolf Fredrik. Morsa på Branting, beundra Celsings Riksbankshus och sen Drottninggatan hem.
favoritdryck: Svår fråga. Måste man välja bara en blir det ju vatten, men jag är ingen vattendrickare. Får bli öl. Det känns som en sån grej man skulle sakna enormt om man var tvungen att lägga ner det.
äter lyxmiddag på: Wedholms Fisk.
favoritgata: Odengatan.
reser helst till: Städer.
favoritlyxartikel: Bra viner.
älsklingsljud: Fiskmåsar...eller tändkulemotorer. Gärna båda i kombination.
senaste upptäckt i stockholm: Bistro Nouveau. Innan dom ens öppnat.
tidning jag gillar: Offside, när dom behandlar mitt lag eller Paolo Maldini. Annars gillade jag Les Enfants Terrible, men den har jag inte sett till något mer.
favvosajt: www.hitta.se
här bjuder jag mamma på middag: Sturehof
favoritförort: Solna. Finns bara Solna.
favoritbutik: NK, tyvärr...men där hittar jag oftast det jag söker.
bästa lunchställe: Viveri.
favoritgrönsak: Lök i alla former.
favoritfärg: Svart.
favoritdjur: Tiger.
favoritbil: Alfa Romeo ligger mig varmt om hjärtat, även om min Alfa sög femstjärnigt. Ferrari såklart för myten. Men är mest en AUDI-person.
världens bästa nu levande regissör: Svår fråga. Von Trier får det bli. Han är så mycket mer än bara en regissör.
modeförebild: Steve McQueen i Bullit...säger vi.
motionerar: Går mina promenader. That's all.
mode jag aldrig vill se igen: Jeans med kilar.
favoritprodukt på systembolaget: Fernet.
bästa fyllekäket: Kebab. Skitkorkat om man ska hångla sen, men även det har funkat.
dansar helst till: Emelie Thorén.
senast gnolade: Madonna, "The power of goodbye".
bästa romanen: Omöjlig fråga. Men Hemingways "Och solen har sin gång" gjorde något med mig. Lundells "Saknaden likaså". Men romaners storhet beror oftast på vilken fas man själv befinner sig i när man läser dom.
bästa diktsamlingen: Edgar Lee Masters, "Spoon River Anthology". Klyshigt svar men precis som Hemingway öppnade denna en dörr i mig när jag läste den första gången. Idag uppskattar jag ju Daniel Boyacioglu mycket.
favoritprodukt på apoteket: Nässpray. Tyvärr.
beställer i baren: Mellis och Fernet 8 out of 10 times.
användbar pryl: Kontanter.
Igår fredag och en lugn men betydelsefull dag på jobbet. Tog emot det största paket jag någonsin fått på flygfrakt. Emballaget var så snyggt bara det, att det känns som att det är värt att spara. Innehållat var ett varuprov som jag ska presentera för en riktigt skön kund i veckan som kommer. Lär bli Recidensematerial när det projketet är klart.
Sen hem till en längtande H. Tanken var att vi skulle hinna gå förbi en av antikaffärerna på Upplandsgatan för att kolla på det linneskåp som H lagt handpenning på men ja...det hände lite annat hemma som hade större prioritet. Men vi gick förbi där sen på väg till Grill där vi skulle kolla upp en bokning inför tisdag då jag har gäster från Italien här. Tog varsin drink där och promenerade sen via Sturehof, där vi mötte prinsessan i dörren, till Prinsen för middag. H var lyrisk över sin lammrad och min stadshotellinspirerade cognacsflamberade pepparstek var inte heller så dum. På det hela taget en underbart god middag, men jag saknade wursten innan som ersatts av en majsröra till brödet. Men H var lyrisk hur som helst och det är vackert att se och blir därmed kvällens behållning.
Vi gick till Riche sen och träffade folk. CJ var generös i överkant som vanligt och stod och pratade gott om min far i en dryg timme. Det värmer förstås. Ett jävla väder utanför på Smålandsgatan sen när vi skulle hem så det fick bli bil hem fast både jag och H stått och yrat om hur skönt det ska bli att gå bort middagen på väg hem till Odenplan.
Blir väckt av H på lördag morgon. "J kommer om en kvart!". Hennes fransksvenske vän är i Stockholm och är på väg hem till oss för att dricka två liter kaffe. So be it. Och vi har otroligt trevligt...och hans nya restaurang kommer att bli ett utropstecken i Stockholm när dom väl öppnar. Jag tror det kommer att låta tala om sig...
För några månader sedan var jag på väg till Gamla Stan. nu ser det ut som att Stureplan kanske blir min nya hemvist. Odenplan.nu flyttar alltså, högst eventuellt, till Stureplan. Som ju redan är rätt etablerat på nätet. Får väl behålla adressen i så fall dårå...
På tal om kul utan knark...så har väl en av mina husgudar haft allt annat än just det, även om en hederlig pava gin för det mesta är hans sällskap.
Youtube är en fantastisk sak och där hittar man det mesta om man bara vänder lite på stenarna, bland annat The Pogues fantastiska "A raino night in Soho" som jag gråtit till oräkneliga gånger. Den mannen...
Bouncar ett gammal inlägg om knark. För att det, än en gång, är på tapeten:
Knark är ju back in black igen...det går ju i cykler sånt här och nu är vi alltså tillbaka i ett läge där vi ska köra en ny generation ut för ättestupan i förtid genom att släppa narkotikan fri.
Jag är väl medveten om att en repris på de sena 40-talisterna/tidiga 50-talisterna inte kommer att ske eftersom dom verkligen var föremål för drogexperiment som ingen hade någon större koll på. Men likt all annan ljusskygg verksamhet kommer alltid profitörerna på densamma att vara snabbare än det civila samhället och det kommer alltid att levereras snabbare, bättre, starkare grejer än vad som egentligen efterfrågats med resultatet att folk kommer att knarka ihjäl sig i gammal god plattan-på-80-talet-stylish. Det gör ont i mig.
Om den rådande drogliberalismen kan man säga mycket, men att den har andra syften än att låta medelklasskids kunna röka en holk i fred och utan att riskera lagens långa håller jag för ytterst tveksamt. Det är en mycket cynisk hållning att vara drogliberal...inget kan få mig att ändra uppfattning i den frågan. För, och det här vet alla, det är som vanligt dom som inget har som är förlorarna...som vanligt...på den fronten intet nytt alltså.
Jag är rätt övertygad om att man, med rätt socialt bagage, säkert kan experimentera med en massa droger utan större risk för varesig hjärnskador eller att fasta i dödligt beroende...men det är ju inte det som är problemet. Argument likt femtielvamiljoner-flugor-kan-inte-ha-fel-skit-är-gott funkar inte heller. Varför importera skit från Holland som vi uppenbarligen inte behöver? Jag ser inte logiken...
Som alltid alltså...så är det dom svaga som torskar och vinnarna är i vanlig ordning syndikat i sydamerika eller afghanistan, hallickar i östeuropa och smågansters här hemma som näppeligen bidrar med särskilt många skattekronor till det välfärdssystem som bekostar vården av dom stackars jävlar som ändar sitt liv på en skitig toalett någonstans i vår huvudstad eller som knullar för pengar för att få råd med ännu en fix. Det är inte ok.
Därför smärtar det mig mycket när jag läser i Expressens nätupplaga om den före detta missbrukaren som inte får komma till en skola i Västsverige för att prata om sitt missbruk. Detta under förevändningen att kidsen kanske får för sig att börja knarka. Låt mig informera om att inget är så effektivt som att få se skiten i vitögat. I det här fallet funkar skrämselpropaganda...om den används rätt, sakligt och följs upp med bra diskussioner.
Jag är uppvuxen i ett av landets herointätaste områden. Jag ska inte kokettera med det...men icke desto mindre är det relevant...för vi hade tunga missbrukare everywhere...utanför skolan såväl som i klassrummet...där dom berättade om sitt så kallade liv. Man blir inte sugen på att knarka ihjäl sig när man träffat sådana människor som rakt och öppenhjärtigt berättar om sin resa från brajrökande tonåring till tjackhora. Man blir definitivt inte nyfiken på att kolla om det där kan vara någonting att kalasa på. Viktigast av allt är...underskatta inte ungdomarna...ljug inte...men undanhåll heller inte sanningen...och framförallt...dra drogflummet vidare in absurdum och se var en sån diskussion bär i förlängningen. Ingen människa som vill kalla sig humanist står efter det och tycker att vi ska ge upp visionen om ett narkotikafritt samhälle.
Att komma igång efter jul och nyår är som att starta upp en mycket gammal och sunkig utombordare efter lång tids förvaring utan större omsorg från ägaren.
Det är i princip omöjligt.
Såvida det inte handlar om en gammal Yamaha av den där sorten som startar till och med utan tändstift...
...men nu är det alltså mig det handlar om.
Men det är rätt skönt med den här drönartillvaron och den här stämningen som råder ännu några dagar...att inget egentligen är särskilt brådskande. Dessutom, och till det bättre, har jag och H haft otroligt trevligt med vänner på middagar hemma såväl som borta och på lokal. Luddigt...liksom. Gårdagens söndagsmiddag med familjen inget undantag.
Dessutom ser det vansinnigt bra ut just nu. På många andra plan. Kanske får jag anledning att återkomma i det ärendet snart igen...
1. What did you do in 2006 that you'd never done before?: Sålde en motorbåt, besökte Strömvallen i Gävle.
2. Did you keep your New Year's resolutions, and will you make more for next year?: Nej, tyvärr inte. Lovade att under 2006 dricka mer champagne än under 2005, vilket jag missade…trots att jag spurtade bra på slutet. Samma nyårsjöfte gäller inför 2007 och det ser lovande ut. Tror på positiva nyårslöften som är lätta att hålla…
3. Did anyone close to you give birth?: Massor…vågar inte räkna efter i rädsla att glömma någon nära vän. Och det är mer på väg. En av dom nya bäbisarna blir min gudson under våren 2007.
4. Did anyone close to you die?: Nej, lyckligtvis inte.
5. What countries did you visit?: Spanien twice, Italien, England, Estland och Finland.
6. What would you like to have in 2007 that you lacked in 2006?: Inspiration på jobbet.
7. What dates from 2006 will remain etched upon your memory, and why?: Midsommarafton för att det var just midsommar, den största av högtider. Julen, för att vi hade det så sjukt trevligt. 4 augusti för att jag drog axeln ur led igen, denna gång på segelbåten ute i skärgården. Sist men inte minst 3 mars, då jag fick Hs telefonnummer av servitrisen…och resten är historia, som man säger.
8. What was your biggest achievement of the year?: Att jag lyckades återfå Hs förtroende efter den lilla krisen som infann sig ganska snabbt i vårt förhållande.
9. What was your biggest failure?: Ältandet.
10. Did you suffer illness or injury?: Den där jävla axeln…
11. What was the best thing you bought?: Flygbiljetterna till Malaga.
12. Whose behaviour merited celebration?: Jimmy Carter.
13. Whose behaviour made you appalled and depressed?: Försöker låta bli att låta mig påverkas av andra, men måste jag säga någon så får det bli Linda Rosing…kanske inte hon personligen, mer fenomenet Linda Bionda Rosing, som säger en hel del om det själsliga tillståndet i nationen.
14. Where did most of your money go?: Krogen. As usual.
15. What did you get really, really, really excited about?: 3-1 på Råsunda.
16. What songs will always remind you of 2006?: Håkan Hellström – Klubbland, Moz – You have killed me, Mattafix – Big City Life, Highwaymen – Highwayman, Khaled – Aisha, Madrugada/Ane Brun – Lift Me, Shakira/Wyclef – Hips don’t lie, Lordi – Hard Rock Hallelujah
17. Compared to this time last year, are you: i) ...happier or sadder?: Extremt mycket lyckligare.
ii) thinner or fatter?: Jämnt skägg.
iii) richer or poorer?: Rikare.
18. What do you wish you'd done more of?: Varit mer skärpt på jobbet, lyssnat mer på min intuition, tränat, seglat.
19. What do you wish you'd done less of?: Glott på datorn, deppat, försovit mig.
20. How did you spent Christmas?: Med H och hennes mamma, min mor och far, mormor, morfar, bror och hans tjej och hennes föräldrar. Hemma hos brorsan…han och jag fixade all mat. Mycket jobb, men skönt att kunna ge något tillbaka till mamma och mormor som aldrig någonsin suttit på arslet en julafton.
22. Did you fall in love in 2006?: Ja.
23. How many one night stands?: Definitionsfråga.
24. What were your favourite TV programmes?: Världens modernaste land, Sopranos, Kobra.
25. Do you hate anyone now that you didn't hate this time last year?: Ja, men hat är ett så starkt ord. Ogillar är bättre…och mer rättvisande.
26. What was the best book you read?: Oj…svårt. Inga jättestora läsupplevelser I år, men jag tyckte mycket om Ranelids “Kvinnan är första könet”.
27. What was your greatest musical discovery?: Johnny Cash.
28. What did you want and get?: Se Arsenal-Tottenham på Ashburton Grove. En Moccamaster.
29. What did you want and not get?: Kan man svara något så cheesy som fred?
30. What was your favourite film of this year?: The squid and the whale eller V for Vendetta.
31. What did you do on your birthday, and how old were you?: Jag fyllde 30+. Var på grönan med familjen och H och körde femkamp som förra året då jag mådde så jävla dåligt och inte ville fira. Ser ut att bli tradition alltså. Sen gick vi på Prinsen och åt stormiddag, drack champagne och åt tills korna kom hem.
32. That one thing would have made your year immeasurably more satisfying?: SM-guld.
33. How would you describe your personal fashion concept in 2006?: Mods. Som vanligt.
34. What kept you sane?: Terapeuten, H, AIK, Seglingen, Åre, Spanien och T.
35. Which celebrity/public figure did you fancy the most?: Madonna. Som vanligt.
36. What political issue stirred you the most?: Att delar av medborgarna i demokratin Sverige efter maktskiftet betedde sig som om det handlat om en militärkupp. Ovärdigt…
37. Who did you miss?: Beppe. Som vanligt.
38. Who was the best new person you met?: H. Såklart.
39. Tell us a valuable life lesson you learned in 2006: Livets stora gåta. Älska, glömma och förlåta. Det låter corny, men det är sant. Först i år förstod jag vad det betyder för mig, och om vikten att gå vidare.
40. Quote a song lyric that sums up your year: “Gå ut och var glad, din jävel!
Gå ut och var vacker och stolt hela vintern
Gå fort och le genom shoppingcentrat
Du kan om du vill!
Sluta nu, inte sen
Dra ett streck och gå vidare
Livet väntar därute
Gå ut och var glad!
Vad ska du annars ha allt det här till?” Lundell
