odenplan.nu eller övreöstermalm.nu är M...en man emellan trettio och förtio...levde på och kring just Odenplan i landets huvudstad i många år. Inte längre ensam..och inte längre kvar på Odenplan. Numera övre Östermalm, efter ett drygt årslångt stopp på Kungsholmstorg.
Har skrivit här sedan sommaren 2005 då jag var i rätt svajig form..det blev värre och höll på att sluta illa. Men en dag på ett av mina stamhak kom en lapp till mitt bord och på den stod två ord och nio siffror.
Det må vara gammalt och utslitet...men det visar fortfarande på ett ypperligt sätt vad som bland annat får mig att gå på bollen år efter år efter år...
VM förresten. Ser Ghana bli utslaget av Brasilien och det är ju väntat...men lite tråkigt. För den som vet vad som engagerar mig mer än landslaget i fotboll är det självklart varför...för den som inte vet stavas det Derek Boateng. Han må vara en publikfriare av rang, men jag charmas...kan inte låta bli.
Vad Sveriges insats beträffar så tycker jag kort och gott att det inte duget att kliva in i varenda match och vara helt nollställda. Dom har inte börjat en enda match, genrepen inräknade, som ett spelande lag...och det duger inte i ett världsmästerskap. Dessutom måste fler spelare än Teddy Lucic toppa formen... Händer inte det blir man överkörd av Tyskland...och lirar lika mot Trinidad/Tobago.
Som tröst bjuder jag på riktig fotbollskultur. Celtic Park, samma dag som bomberna i Madrid. Motståndet är spanskt(nja..katalanskt) och heter FC Barcelona...sången är den underbara You'll never walk alone...
Midsommar är årets bästa högtid...spöar jul fem dagar av sju, och i år hade jag det stora nöjet att fira den i strålande vacker miljö på Dalarö med H, hos T med ett gäng vänner. Vi drog ut några stycken redan i torsdags kväll efter jobbet och drack vin på verandan. Jag mådde lite dåligt..ont i halsen sådär...
...vilket höll i sig hela natten. Trist att känna sig sjuk på midsommarafton tänkte jag och proppade kroppen full med Alvedon och sedermera snaps, öl och lite annat som ska ner. Två regndroppar fick vi på oss allt som allt vilket får betraktas som hyggligt flyt. Gick upp på berget sen på natten några stycken och tittade ut mot Mysingen och delade lite starkvaror direkt ur flaskan..som i en gammal film. Det var fint...starkt och fint.
På midsommardagen lös bakfyllan med sin frånvaro men jag mådde rätt risigt på grund av den där jädra förkylningen som tog sig allteftersom tiden gick. Drog till landet sen med H via Mörkö. Strålande sol och en fin biltur och sen bara skönt och avslappnat när vi kom fram...jag fick varmrökt lax med morsans underbara sås och färskpotatis och i mitt hus där ute låg H på min arm och trots att jag mådde så dåligt rent fysiskt var det bara fint. Precis som helgen innan.
Igår söndag var det febertopp och inget att berätta om. Såg en skitdålig film sen hemma hos H på kvällen innan jag till slut lyckades sova..badandes i feber. Att inte gå till jobbet idag var ett lätt beslut...
Summerat..trots det...midsommar 2006...muy bien, nära på. En del gnissel...och mina vanliga spöken. Hoppas det berodde på febern...
Vilken jävla überhelg! Jag är i det närmaste mållös...faktiskt.
I Fredags skulle jag åkt på bransch-efter-jobbet-öl men han som höll i det var sjuk så det brann inne. Fick istället lite tid över att glida runt kring Odenplan och känna på fredagsstämningen samtidigt som jag stämde av helgen med vänner på telefon. Turned out me and O käkade middag on Två, Rörstandsgatan...och det var riktigt gott. Gick till Musslan sen..mest för att jag behövde gå på muggen, men vi fick varsin öl för besväret innan vi packade in oss i en droska som tog oss till O-baren där jag inte satt min fot på rätt länge.
Där var det Pet Shop Boys för hela slanten och jag saknade såklart bror immediately. H kom dit sen med sin väninna M och vi gick till Solidaritet sen där det var lång kö till ingenting. Lyckligtvis så var det fri passage ordnad men det släppte aldrig riktigt och med handen på hjärtat kändes det lite som att vara på Fregatten i Åkersberga...i alla fall enligt utsago. Hamnade bredvid två mysko lirare på muggen som dock var helt lyriska över den (obs, ingen ironi) "solidariska stämningen" på stället ifråga. Gick hem sen...jag och H, i sällskap med O. H hade strasspjucken..och jag kände mig som vinnaren.
Lördag drog hon och jag till landet..mitt ställe där mamma, pappa, mormor och morfar redan var. Förbi Bolaget först och köpte Ribera Del Duero som ju är ett i det här landet klart förbisett distrikt, Labrusco för eftermiddagens svalka och en pava rosé just in case. En del annat smågott åkte ner i korgen inne på Prisextra sen innan vi väl blåste bilen ren på E4:an söderut.
H var success direkt och allt var väldigt väldigt trevligt...fint och bra. Sillunch direkt när vi kom ner och sen fortsatte det så. Pappa och jag drog igång hans elverk som han köpt...utan någon större tanke på vad han ska ha det till...men det är en maskin och den brummade..och man kunde köra en motorsåg med strömmen den alstrade. Tyckte pappa var det bästa som hänt sedan skivat bröd...
Stressöndag sen...hem till pjäs på Rosenlundsteatern och sen rosé på min innergård. Nära, nära, nära sen på natten och när jag vaknade imorse var det som om allt var nytt. Igen. Härlig känsla...
Var ute och åkte på stan idag och var med om ett High Fidelity moment. Det har jag ju i och för sig rätt ofta i vissa avseenden...kanske främst huvudpersonens klart besvärande förhållande till sitt ex...men just den delen av dealen har jag ju åtminstone tillfälligt lämnat bakom mig...
Detta var mer av musikalisk karaktär.
Är på ett möte på ett arkitektkontor i city..kommer ut på gatan och springer i princip rätt in i en skivhökare som visar sig rea ut en hel del klassiska titlar. En del jag bara har nedladdat...några jag bara har på vinyl till och med...så jag plockar på mig en bra hög med allt från Nationalteatern till The Band.
Går mot kassan och märker att jag gillar det som spelas i högtalarna...frågar, samtidigt som jag släpper ned den inte oävna högen flong nya CD på disken, vad som spelas just nu.
Expediten, märkbart glad över mitt uppskattande tilltag remmar iväg och kommer tillbaka med fransyskan Francoise Hardy...grymt sextitalsvacker på konvolutet. Köper naturligtvis omgående.
I kassan bredvid står en tjej i tjugofemårsåldern och försöker få den andra expediten att förstå vad det är hon söker...
Kan inte undgå att överhöra samtalet...noterar att expediten på andra sidan, alltså han som hjälper henne, inte riktigt är med på noterna, så likt en komplett skivnörd...om än inte sååå jävla illa med tanke på att det är rätt mainstream musik vi talar om här...lutar jag mig mot dom och säger med illa dold stolthet...
"McKenzie...Scott McKenzie heter han. San Francisco (Sure To Wear Flowers In Your Hair)...med Scott McKenzie"
Nöjd med mitt rådiga ingripande betalar jag och går...lyssnar på underbara Francoise i bilen hela vägen tillbaka till kontoret..via H på jobbet som är sötast i stan just idag.
Första dagen i en komplett arbetsvecka...den första på länge känns det som, right? Känner att jag hamnat lite snett i tempot på grund av alla helger och för att kavla ut det ännu mer så drog jag spontant ner till Kalmar i onsdags morse för att hälsa på den underbara FAMILJEN som bor där med västvärldens sannolikt sötaste barn. Att laget i svart dessutom spelade borta just i Kalmar denna afton var så att säga en bonus.
Den minnesgode vet att sist jag åkte ner till dom så blev jag av med körkortet. Det är denna gång intakt i min plånbok.
Hem dagen efter...efter att ha vaknat med två små grabbar på var sin sida i min säng..kramandes varsin tiger...som dom fått av mig i julas. Barn...inte så dumt. När dom sover.
Dessförinnan...förra helgen alltså var det nationaldag och minivattenfestival i Kungsan. Smetfullt med folk men jag introducerade H för släkten där nere på lördagen...lite vid sidan av that is...och det var ju lyckat och jävligt hög stämning och allt det där. Hon fick en bra...rättvisande bild...av min familj på den sidan. Kul.
Just nationaldagen var hela min stad full av poliser. Tråkigt.
Seglade i helgen jobbade på tvättbjörnsbrännan. Den som sett mig efter en hel sommarsäsong vet vad jag menar...muhaha...
H och jag kämpar lite just nu. Kontrollfas kallas det väl för enligt han Firo vill jag minnas.
Pingst ska ju vara hänryckningens tid sägs det...och inte otippat brukar bröllopen stå såsom spön i backen. Jag vet inte jag, men jag blir fan aldrg bjuden på bröllop längre. Inte för att det finns så särdeles många att gå på heller i min bekantskapskrets utan många väljer att leva i synd vilket någonstans ändå gläder mig eftersom jag har ett rätt ambivalent förhållande till det där med äktenskapet.
Inte så att jag inte tror på den livslånga kärleken(eller snarare vill tro på den) utan mer att äktenskapet som institution känns en aning...jag vet inte...gammaldags. Hade ett år här för ett tag sen då det gick lite inflation i bröllop men sen var det uppehåll..och det uppehållet har hållt i sig med undantag för någon privat vigsel förra sommaren som ändå inga vänner var bjudna på. Vad är det för mening med att ha bröllop om man inte ska ha fest? Lite som att konfirmera sig utan att få moppe.
Jag fick i och för sig moppe om jag inte konfirmerade mig. Omvänt...
Inser att jag själv kanske trillar dit också förr eller senare...men jävlar vad det ska bli kalas då. Det ska vara det centrala...älska varandra kan man göra ändå. Kärlek är inget som behöver statueras mer än mellan de närmast inblandade...
Farstas Mick Jagger, Stefan Sundström...har skrivit mitt kärleksmanifest:
"Jag tror inte på kärleksord
men jag älskar dig, min sköna
Nån enda gång på denna jord
kan väl lägena bli gröna
Det var så skönt
att höra dörren öppnas
Och aldrig slå igen
Och steg bakom min rygg
och armar runt min kropp igen
Jag tror inte på kärleksord
jag tror inte på sånger
Jag tror på vridna lakan
och borttappade kalsonger
På kyssar i grått morgonljus
på värmen i din mun
Cigarett och svett och bakisrus
Och darra i takt
en liten stund"
VILKET ÖGONBLICK I DIN UNGDOM BESTAL DIG PÅ DIN FRAMTID?
Såg by the way 'Endagsvarelser' på Dramatens lilla scen i torsdags med H. Mycket bra skådespeleri, särskilt från herrarna skulle jag nog säga...men ingen gör såklart bort sig. Tvärtom...helgjutet skådespeleri och Norén såklart. Är, vad folk än säger om det...vilket oftast grundar sig på att vederbörande inte sett något av honom, alltid bra...kvalitetssäkrat tamejfan. Slutet är Norénskt och vägen dit sprängfylld med bra material. Se! Går ner i höst.
- Stå i dörr
- Ha en pitbull
- Köra en lite för stor och lite för vräkig bil
- Träna jävligt mycket överkropp
- Dra blankt
- Våldta kvinnor
- Knapra steroider
- Starta krig i ett fjärran land
Är det sånt män gör om dom utrustats med ovanligt liten kuk?
Eller sitter det någon annan stans?
Idag känner jag mig fan en aning bitter på omvärlden. Trist känsla...
Ena dagen ska man införa hjälmtvång på vuxna människor.
Nästa dag vill (v) avskaffa läxorna i grundskolan.
Det förstnämnda är ju en förmyndarlag som vore helt bisarr inte minst av den anledningen att den skulle vara hopplös för lagens långa att ens orka bry sig om...det sistnämnda är ju ett klassiskt vänsterskott i foten. Vänstern har gjort till sitt signum att krama ihjäl sina potentiella väljare och här har vi ännu ett exempel på det. Inget skulle permanenta de sociala skillnaderna mer än just avskaffandet av läxor...som om inte barnen från högutbildade medelklasshem fortsatt skulle haft ett bättre stöd hemifrån men nu med den skillnanden att barnen från studieovana hem inte ens har läxor att läsa på kammaren.
Vänner av alliansen bör ju gnugga händerna en dag som denna...
