odenplan.nu eller övreöstermalm.nu är M...en man emellan trettio och förtio...levde på och kring just Odenplan i landets huvudstad i många år. Inte längre ensam..och inte längre kvar på Odenplan. Numera övre Östermalm, efter ett drygt årslångt stopp på Kungsholmstorg.
Har skrivit här sedan sommaren 2005 då jag var i rätt svajig form..det blev värre och höll på att sluta illa. Men en dag på ett av mina stamhak kom en lapp till mitt bord och på den stod två ord och nio siffror.
Ännu ett år till ända och dags för ännu en uppsummering. What have you done?
JANUARI Börjar året med kebab och Ivanhoe enligt gängse rutin. Åker till Åre en vecka. Gängse rutin. Går på Musslan-Tranan-Riche-Suite enligt gängse rutin. Mycket gängse rutin. Ältar I. Gängse rutin.
FEBRUARI Går upp bisarrt tidigt en morgon. Skolkar från terapin. Tappar bort en Hälleflundrafilé på tunnelbanan. Lovar att jag ska börja träna. Det visar sig vara en lögn. Åker till Spanien. Flyttar T till Dalarö. Längtar till New York.
MARS Inleds med att jag högt och ljudligt förkunnar att jag inte är någon jävla dildo. Några timmar senare har jag ett telefonnummer i min hand. Till H. Blir utskriven av Överbefälhavaren. Dejtar H. Har framgång, men får kalla fötter. Sticker mitt i natten.
APRIL Träffar H av en slump på stan. Bjuder med henne på Morrissey på Hovet, och hon tackar ja. Vi är back on track. Fotbollen börjar. Flyger till Åre igen. Kommer hem till H igen. Vi är nog lite kära.
MAJ Blir ovän med X på Riche, och sedermera också H. Vilken jävla prövning. H är med på en helsida i en av tidningarna. Jag visar alla. Ser årets bästa fotbollsmatch. Ser årets näst sämsta fotbollsmatch. Sjösatte motorbåten. Sjösatte segelbåten. Sålde motorbåten.
JUNI Ser Endagsvarelser på Dramaten och blir imponerad. Seglade. Hängde en del på landet. Börjar känna någon form av harmoni. Firar midsommar på Dalarö. Magnifikt. Kollar VM.
JULI Semestrar en massa. Seglar. Tallin. Marbella. Utö. Gotland. Jag och H hittar fram till varandra tillslut. Harmoni infinner sig på riktigt, men vi bråkar som fan på flygplatsen i Malaga, men det går över sen. Får en seglingsvecka med grabbarna också. Hoppar från branta klippor i ytterskärgården. Åker till Sandhamn och träffar folk. H flyttar in till mig på Odenplan.
AUGUSTI Drar axeln ur led. Igen. Åkte till Kalmar med H...svajigt tyvärr. Ser Daniel Boyacioulou för andra gången i år. Nu i Kungsan. Åker till Dalarna, till Hs sommarställe, och fiskar kräftor och går ner mig Carl Larsson-romantik.
SEPTEMBER Fyller år och har stormiddag på Prinsen som toppar det mesta detta år. Får ett intressant lägenhetserbjudande i Gamla Stan....som rinner ut i sanden. Det är val, och en av följderna blir att delar av min hemstads invånader beter sig som om dom råkat ut för en militärkupp.
OKTOBER Åker till Italien med brorsan. Jobbar som fan men har det rätt underbart ändå med H. Vi cocoonar mycket hemma och lagar mat. Jag räknar ut att jag lagat mer mat hemma med H än vad jag gjort under två år själv. Ställer in en bilresa till Göteborg för att det kanske ska bli halt. Är slutligen vuxen.
NOVEMBER Ser avslutningen av Allsvenskan och blir initialt besviken...men totalt sett nöjd. Drar upp segelbåten och täcker den så exemplariskt att grannarna på båtklubben tror att vi ska förvara båten där på land i tio år.
DECEMBER Drar till London på månadens första dag. Ser Arsenal spöa Spurs lätt i derbyt från kungligt bra platser på nta arenan. Ser Moneybrother på Debaser och blir hänförd. Igen. Firar den bästa julen på många år med H och familjen. Jobbar så lite som möjligt. Är trött. Men lycklig.
Ikväll nyårsmiddag här på Odenplan, sen fest några kvarter bort. 2007 blir också mitt år.
Ett gammalt pekoral...på gränsen i alla fall...men en låt och en video som jag satt klistrad vid jämt då det begav sig. Jag hade en vit liten TV utan fjärrkontroll som jag köpt för min första lön och som jag, i brist på den där fjärrkontrollen, manövrerade med tårna. Slog ihjäl en och annan timme framför MTV på den tiden...och kodad porr, after hours.
Men allt man kan se nu är det där vita vita vita ljuset. Och hennes nakna rygg.
Julen är så att säga över, även om den sägs vara till påska, alternativt fasta. Skit samma. Slut är den och skönt var det så länge det varade. Julen är ett sanktuarium i det avseendet att det är den enda högtid som varar några dagar och som innebär total avskärmning från omvärlden. Mobilen var fan tyst i tre dagar, bortsett från ett gäng sms och mms då...men det är ju en annan sak. Det var otroligt avkopplande...
Kvällen innan julafton kom H:s mamma från skogen där hon bosatt sig efter skilsmässan och tog in på hotellet i närheten. Vi tog upp thaimat och kollade på På Spåret med polska Natalia som ju var väldigt vacker såklart, precis som min polska H. Kändes vuxet när jag tog Karlshamn på tiopoängsnivån...men så har jag ju också spenderat en del tid i den där hamnen där...där det luktar apa...för övrigt. H:s mamma gick och lade sig sen och H och jag gick ner på krogen en sväng för juldrinkar med några av hennes vänner. Skyndade dock hem till tolvslaget då världstenoren traditionsenligt blåste på med Adams Julsång...eller O Helga Natt...strax efter nyheterna.
Hade köpt julskinka och senap på dagen, lagt en flaska Norrlands på kylning, öl och knäckebröd. Även det traditionsenligt. Hann precis göra en skinkmacka till mig och H innan Jussi Björling hördes genom membranet. Tårarna rann.
Världstenoren Jussi Björling. Sin tids Pavarotti.
Och ute på gården var allt svart, som vanligt. Bara vi och författaren tvärs över hemma. Han ensam. Jag tillsammans. Och jag grät igen. Klockorna i Adams Julsång, som slår lite ur takt.
När jag vaknade på julaftons morgon fick jag skynda mig till brorsan för att förbereda julmiddagen. Han och jag, varsin Tyskie och varsin Fernet...så kallad mästarfrukost. Jag griljerade skinka som om jag aldrig gjort annat och innan man visste ordet av var klockan tre och hela familjen ramlade in och julen var liksom jävligt mycket, överallt.
Vansinnigt trevlig julafton med en massa folk och jag och brorsan bakom spakarna, kändes som det definitiva vuxengenombrottet. Och tomten som inte kom...var hygglig. Jag hamnade på klar plusstatistik...dvs fick mer än jag gav bort...vilket drar ner vuxenpoängen en smula.
Sov över hos brorsan och M. Vaknade för tidigt. Hade lovat att köra över morfars bil till dom innan jag och H och hennes mamma drog till hennes bror för nästa julfirande. Halt som fan. Jag jag lite bakslirig. Vilken jävla biltur.
Okej, jag kände julstress igår...så bestämde mig för att göra något åt det. Efter besök hos en viktig kund på Grev Turegatan bestämde jag mig för att ställa bilen där och knalla ner på stan och köpa upp mig på en del av grannlåten i alla fall. Slutade med att jag köpte en TV till mig själv. Inte så jävla smart kanske...med tanke på att den var klart överkvalificerad för mig och mina simpla krav. Jag har ju resonerat som så att om man tycker en perfekt tb-bild och ett bombatiskt surroundljud är det viktigaste i livet...då har man sannolikt rätt tråkigt.
Nu åkte jag dit.
I och för sig så behövdes det en ny burk men...ändå har jag lite ångest över tilltaget...well well...det går över snart.
Nu börjar jag få julpanik på allvar. Det är onsdag lunch och jag har inte köpt en(1) enda julklapp, och jag har ett inte helt oansenligt gäng att införskaffa. Vad värre är...är att jag inte har den blekaste aning om vad jag ska köpa...desstuom ska morsan ha dubbla klappar eftersom hon fyller år i samma veva.
Ge mig ett bryt. För faan.
I princip snackar vi två dagar kvar att handla på...torsdag och fredag. Lördag ska jag trilla köttbullar och fixa Jansson och på söndag är det själva dopparedagen. Torsdag ska jag bort på kvällen...kan kanske ta ledigt från jobbet...hoppas på det i alla fall. Fredag ska jag ha långlunch med brorsan...och det brukar ju alltid spåra ur och sluta med att vi sitter och pimplar vin nere på passande lokal istället för att handla julklappar...och handlar vi över huvud taget någonting blir det till oss själva...för "det är vi värda"...
Efter företagets julfest på lokal i närheten av Stureplan promenerade jag och H förbi Lästmakargatan och Solidaritet, där T var med ett gäng vänner. Vilken jävla kö!
Eller snarare...vilka jävla köer! Från två håll...full styrning där...men väl inne var det knappt trångt när vi väl lokaliserat T. Däremot en junior på andra sidan baren som tyckte att två Ramlösa var en rätt klen beställning varför han valde att glömma den två gånger trots att han inte hade ett skit att göra. Om han sen hade bett om ursäkt så hade det hela kanske kunnat passera, men så skedde icke och då blev jag lack. Junior...som sagt...
Vi var inte kvar länge...stod och hängde en stund med T och promenerade sen hem as usual. Trots att det verkade vara bra drag kändes det helt och fullt ointressant, och det känns rätt skönt.
När jag och brorsan tog tunnelbanan till Söder för att träffa K, H och G på Marie Laveau i fredags anade jag inte vad som komma skulle. Tog ett par öl med dom där innan vi gick till Folkoperan för middag. Av en händelse hamnade vi på samma bord som sist vi var där, ett större gäng...och då outade två av de närvarande att de skulle bli pappor för första gången.
Ja, ni anar vad som komma skall...
...och mycket riktigt. Halvvägs in på min för övrigt strålande fina råbiff berättade K, min bästa vän, att han och hans tjej väntade barn. Jag vet hur länge dom försökt...så det var stort. Bara det, att brorsan tar bladet från munnen i samma andetag och berättar att även han och hans M är gravida. Tårar. Och storebror bjöd såklart på champagne...något omskakad. Jag alltså, inte champagnen.
Nu undrar man bara när vi ska ses på Folkoperan igen. Börjar ana ett mönster...
När jag åkte över Västerbron mot Söder tidigt i morse sneglade jag ut åt vänster. Låga, låga moln...men fortfarande hygglig sikt. En färd över Västerbron är över på mindre än en minut, men när jag tänker tillbaka på stunden inser jag hur mycket jag hann tänka.
Världens vackraste stad.
Hur mycket har det inte skrivits om den här staden? Hur många har inte drunkat i bilden av Stockholm? Jag minns när jag läste Fogelströms böcker...som ju egentligen är alldeles för präktiga och...ja...vet inte...rent stilistiskt är dom inga favoriter. Men jag hann tänka på dom också när jag åkte över bron imorse.
Och på min pappa som kom hit 1959, sexton år gammal. Packningen bestod av en ren skjorta, ett par kalsonger och en trenchcoat över armen. Bussen från Bromma Flygplats stannade på Jarlaplan, som inte finns längre.
När han satte ner fötterna på den stockholmska jorden var det inte första gången. Han hade varit här och rekat ett år tidigare. Hade åkt båt till Kapellskär och buss därifrån...någon paketresa för pensionärer egentligen, med inkvartering på ett vandrarhem på Söder. Hade gått på Gröna Lund och käkat sockervadd, och sen åkt hem igen...till Finland.
Sen den där dagen 1959 på Jarlaplan. Jag minns inte datumet, men Pappa vet exakt...till och med vad klockan var...när han landade i Sverige. Pappa kom till världens vackraste stad, på rymmen hemifrån och sökte upp sin bror här, som jag kanske kommer att berätta om en annan gång...han är nämligen helt magnifik. Träffade så småningom en stockholmstjej, min mamma...vars familj bott här så länge man vet.
Och allt det där hann jag tänka på under den där färden över bron, och på sommaren, och hur vackert allt är här då.
Lördag vaknar jag av att H ska till jobbet och stressar runt i lägenheten som är i oanständigt bra skick. Luktar såpa. Själv tar jag en långsam frukost framför svenskan som inte bjuder några större överraskningar. Innan jag hinner kolla på klockan ringer pappa och undrar om jag är sugen på att ta en lunch med dom nere i hallen, vilket jag ju är. Skyndar ner til tunnelbanan, hinner inte gå idag, och möter tio minuter senare upp mamma och pappa vid fiskdisken. Obeskrivligt mysigt.
Sen promenad till skithuset som Lundell kallar det för att köpa födelsedagspresent till H som fyller år snart. Skulle ha köpt i London men hann iknte..eller nåt. Träffar PF där uppe och bokar en tid för julklappsshoppning i veckan då han har mer tid att hjälpa mig. Träffar också förtjusande PP, en kund till mig, med hennes barn på bokavdelningen. Glömmer bort att fråga hur senaste jobbet slutade och framstod nog lite förvirrad, men jag tror att hon...och resen av företaget gillar mig.
Möter mor och far igen på Hamngatan...frågar om jag kan bjuda på ett glas. På vägen till utskänkningsstället blir jag vittne till hur en stressad småbarnsmamma med taskig multitasking springer in i en tonårstjej varpå morsan skäller ut tonårsstjejen för att inte se sig för. Tjejen ser livrädd ut inför den fräsande kvinnan och jag kan inte hålla mig utan informerar morsan om att finns ett ord för sådana som henne. Hon tystnar, närmast förstenad står hon där. Fan vad jag ogillar såna som henne som låter sina egna tillkortakommanden gå ut över anra människor som råkar hamna i deras väg.
På kvällen en sväng på stan. H är på julbord så jag träffar O och MH på Grodan. Går till Riche vid elva och träffar H där men vi blir inte långvariga utan styr istället om kosan till East där jag står och bondar med Hs chef. Vet inte om det var bra, men jag tror det.
H och jag går hem lagom till Fuglesangs uppskjut. Jag gråter när färjan startar. Vet inte varför egentligen, men det känns stort. Riktigt stort.
Och idag infrias drömmen om Finland. Drömmen om Finland...var titeln på Markoolios debutalbum(tror jag det var) och det är ju jävligt roligt i all sin paradoxala enkelhet. Anyway, jag och H drar till Helsinki på kärlekssemester. Kommer hem i veckan, lite finskare.
Det lackar mot jul sägs det mig. Inget tyder på det, bortsett från det faktum att Hs mamma kommer med ett tåg från fjärran plats till stan om två veckor.
H hade väntat med att julpynta lägenheten när jag var i London, men nu hänger det i alla fall glaskulor lite här och var, en julstjärna i fönstret och snart en krans på dörren. Får se om julstämningen tar sig av det...
I London var vi in en sväng på klassiska 12 Bar Club där min kusin har spelat. Fick mig att tänka på Studion hemma i stan som inte finns längre. Antar att Debaser tog över det som lämnades efter, men ändå inte på riktigt. Studion. En del sköna minnen därifrån...band man inte trodde fanns och en tunn, blek och blyg Lars Winnerbäck med för stor gitarr.
Hemma igen. Skönt. Men om borta är bra, då är london bäst och hemma überbäst. Typ så.
Vad finns att säga om Londonbesöket mer än att jag missade tips från både Sinister och Kitlizette eftersom jag inte hann logga in något mer och när jag väl var på plats så gav jag fan i allt vad datorer hette.
Jo, åt bra. Hade bord på Sketch i lördags(Yes Kit, du var där då) men som jag tyvärr bokade av då min farbror inte orkade vänta så länge med middagen. Jävligt synd med tanke på att det sen på kvällen var tjockt att ta sig in då den amerikanske bouncern inte gick på min bästa cokney. Mug.
Men innan dess. Fredag, tjockt på Quaglino's då en viss Miss Kate Moss tagit över vår bordsbokning...eller nåt. Hon med posse hade bord då vi tänkt äta, och anlände i samband med att vi drog vidare uppför gatan till otroligt klassiska Wilton's istället där kavajtvånget gjorde att delar av vårt sällskap fick ikläda sig alldeles för stora gubbkavajer. Upplevelse, men bättre fisk får man, föga förvånande, på Wedholms hemma i stan.
Lördag, matchday madness med tuben direkt till Finsbury Park och promenad ner till Gillespie Road och kvarteren runt gamla Highbury. Nicke hade fixat strålande platser på Ashburton Grove som för övrigt var grymt imponerande som stadion betraktat. Matchen inte mycket att orda om. Fanns bara ett lag på planen. Hade Yid Army precis nedanför mig och hälften av deras boys var mer intresserade av att vässa än att kolla på hur matchen gled dom ur händerna. A part of the game, naturligtvis.
Sen promenad tillbaka, tuben ner till stan och öl och promenad och taxi och vila och sen faktiskt bord på Quaglino's i alla fall. Grym bartender och trevlig men sjukt valhänt servis sen nere i matsalen. Halvbra middag rent kvalitetsmässigt, men stämningen strålande och jazztrion i baren likaså. Sen, som sagt, trångt på Sketch så vi fastnar i ekorrhjulet runt Soho och går sen hela vägen till Euston Square, jag, brorsan och kusinen.
Söndag och måndag promenader, öldrickning och samtal. Inte minst kaffe och konjak på just Sketch som får återbesök nästa gång. Då för middag.
Mycket bra. All in all. Kom hem slutkörd vid midnatt måndag. H hoppar jämfota. Jag med, även om det inte syns eftersom jag är så jävla trött. Här hemma rivstartar allt.
