odenplan.nu eller övreöstermalm.nu är M...en man emellan trettio och förtio...levde på och kring just Odenplan i landets huvudstad i många år. Inte längre ensam..och inte längre kvar på Odenplan. Numera övre Östermalm, efter ett drygt årslångt stopp på Kungsholmstorg.
Har skrivit här sedan sommaren 2005 då jag var i rätt svajig form..det blev värre och höll på att sluta illa. Men en dag på ett av mina stamhak kom en lapp till mitt bord och på den stod två ord och nio siffror.
Drar till London imorrn bitti. Tidigt satan. Resan är resultatet av min, min brors, pappas, min farbrors och kusins fyllesnack vid julmiddagen förra året. Vi skulle åka på första derbyt mot Tottenham på Ashburton Grove, Arsenals nya hemmaarena. Och det faller sig alltså så att det derbyt sepas nu på lördag...och undertecknad är där.
Otroligt nog.
Sånt där snack brukar ju alltid sluta med att det rinner ut i den brömda sanden. Men, tidigare denna sommar när jag lånade min farbrors crib i Marbella, fick jag i utbyte lova att arrangera denna resa som alltså blir av imorrn.
Ska bli riktigt skönt. Lider ju av svårartad anglofili, så det är någon slags hemkomst varje gång man kliver ut på Heathrow.
Det slog mig igår igen. Hva med kvinnor(och tjejer naturligtvis) som alltid kommer med gråtvalsen om att:
"Jag träffar bara så dåliga män hela tiden"
Har någon, någongång, hört en man säga att han bara träffar dåliga kvinnor? Nej, precis...
Vad beror det på? Det kan ju knappast bero på att män generellt är "dåligare" än kvinnor? Well, I beg to differ...från tid till annan...men objektivt sett så, naturligtvis kan det inte vara så.
Man kan tycka vad man vill om Per Gahrton, men här visar han i alla fall på en skärpt penna och ett inte helt oslipat intellekt. I ett slag visar han sig stor nog att förbise partipolitiskt dravel som inte gör någon större reell skillnad, samtidigt som han snyggt passar bollen vidare till Carl Bildt att visa att han är värdig den rätt trivsamma kompishyllningen från själva ordföranden i Palestinagrupperna.
Hörde Snook på radion i morse..."Längst fram i taxin". Just Snook säger mig inte särskilt mycket...men fenomenet att sitta fram i taxin...vad kommer det ifrån?
Ni vet vad jag menar. En del sätter sig alltid fram, alltså även när vederbörande åker taxi ensam medan en del, likt mig själv, alltid sitter bak såvida bilen inte redan är full i baksätet.
rätt igenom mig
såg rätt igenom mig
igen
igen
igen
"jag är klar med det där
jag vill inte bli ung igen
och du kan inte vara
där jag är än"
jag vet
sa jag
fast jag inte
visste alltså
eller trodde kanske
för så länge sen
Köpt biljett till Moneybrother på Debaser Slussen den 22 deecember. Det kommer att bli ett bisarrt drag och faktum är att jag dansar redan. How about that?
Rensat garderoberna hemma så att H ska få plats med sina grejer också. Två tredjedelar åkte nästan...det trodde jag aldrig. Men vilken jävla process! Separationsångest från varannan persedel skulle jag nog säga...
Slösurfade runt lite grann på Hemnet. Brukar göra det ibland och det mest roande är väl att läsa mäklarnas tafatta lögnande och ofta iögonväckande bristfälliga språk. Ett exempel på det förra är den här:
Hur skulle den här lägenheten se ut som tvåa? Var ska man sätta upp den där väggen så att det faktiskt kommer att se OK ut?
Vid Odenplan? Vet den här mäklaren var Odenplan ligger? Det där är lika mycket vid Norra Bantorget som Odenplan om du frågar mig...
"Snart hemma...äntligen, där skymtar huset! Ett riktigt vackert hus anno 1889 att stolt komma hem till." Pretty cheesy, huh?
OK, detta kanske inte är det bästa exemplet på mäklares stollighet...men ändock. Kolla Notar nästa gång DN Bostad dimper ner i brevlådan. Högtravande brötext är bara förnamnet...
Lutar åt att köpa ny projektor till firman(se tidigare inlägg)...det ska tydligen vara en bättre affär än att byta lampa i den befintliga. Låter ju helt snurrigt...men var förbi hos F och kollade och det verkar ju stämma. Visst, det blir lite dyrare, men plötsligt så har man ju en ny apparat, mindre, tystare och dessutom med garanti. Får se hur jag gör...han försökte sälja på mig en platt TV också. Jag som blivit så irri på att just en platt TV har blivit det nya svarta. Fan, jag skulle helst vilja slänga ut min TV...men känner jag mig och honom rätt så sitter jag väl här om en vecka en tiotusing fattigare och en ny väggprydnad rikare.
Hittade nya jeans på NK i lördags...April 77 Skeleton...och jag är sååå nöjd. Har gått och klämt på dom ett tag men det var först när jag utsattes för en annan duktig säljare som jag gick från känna till handling.
Plötsligt blev detta en modeblogg.
Såg Borat igår, söndag med H och O. Jag visste ju att det skulle bli ömsom roligt, ömsom pinsamt jobbigt...men på ett bra sätt då såklart. Det blev det...
En gång i tiden fanns ett alldeles utmärkt program i radions program 3 med namnet Metropol. Niklas Levy och Ingvar Storm var kungar på den tiden då Cafét var det hetaste som fanns och då Ingmar Stenmark fortfarande hade en rimlig chans på comeback. Kom att tänka på det enbart för det faktum att det är fredag idag. Programmet sändes på fredagar alltså.
Hur som helst...veckan försvann blixtsnabbt. Jag har haft besök från Italien hela veckan men nu har dom åkt tillbaka och äntligen...eller hur man nu ska se det...får jag tid att göra det jag normalt hinner med på fyra arbetsdagar. Kan bli svettigt.
Med andra ord har inget hänt som är värt att rapportera...förutom att jag pajat en lampa i en av firmans projektorer och det visade sig vara svindyrt att byta.
Sverige är på väg att slira rätt ner i det kulturella diket. I tider när Sveriges näst största kultursidor på allvar diskuterar dokusåpor på mittuppslag, när landets största kulturella flaggskepp ( åtminstone i sina egna ögon) likställer författares rättmätiga projektansökningar med “tiggarbrev” och målar i föraktfull, överlägsen, raljerande och obehaglig ton ut fattiga poeter som en ny form av samhällsfara, anser vi att måttet är mer än rågat. Den senaste artikeln i DN, skriven i en anda som bara har sitt motstycke hos en välsponsrad och blöt julfest hos Timbro, är ett insuinant och på sina ställen rent lögnaktigt påhopp på en yrkeskår som trots alla hinder känt sig nödga att ägna sig åt något så ekonomiskt omöjligt som att skriva en litteratur som främjar den andliga tillväxten i det här landet. Det andliga klimatet i Sverige är under all kritik. Vi är på väg att roa oss till döds. Det är minsta motståndets lag som gäller. Allt som är välling konsumerar vi med ett debilt flin, vid minsta motstånd ger vi upp. Med den nya regeringen vid rodret oroas vi över att det endast kommer bli den bärande kulturen som kommer att ha existensberättigande. Och vad är bärande litteratur? I detta nya samhällsklimat kommer allt som återstår bli böcker skrivna av Björn Hellberg och Camilla Läckberg. Vi kommer få en ny form av selektionsjury (det är också populärt just nu) som sållar ut all icke bärande kultur, all barnteater, alla böcker som inte handlar om mord, småbarn eller balla caffe´latte-sörplande södermalmsmorsor, all konst, all poesi, alla långa kärleksromaner, alla samhällskritik, all fri teater, alla mindre rockklubbar, alla ungdomsarrangemang. Men all god kultur kommer alltid underifrån. Den så kallat bärande kulturen, underhållningslitteraturen, kommer inte ens ha baksidan på en bussbiljett att skriva hem på när historiens bok ska skrivas.
Vad god kultur är kan diskuteras i evighet. För oss är god kultur allting som berör. Från Marcel Proust och smal lyrik, till Stephen King. Vi vill ha ett kulturellt smörgåsbord. Vi vill inte ha ett bord med bara en enda rätt att välja på. Det är mångfalden som gör kulturen levande och intressant. Och i en sådan mångfald måste den smala, så kallat tärande, kulturen också få finnas. Stephen King kommer mycket väl överens med Kafka i bokhyllan…
Nu hotas all den kultur som skänker människor andlig tillväxt. Den är hotad i grunden. Vi ser allvarligt på den nya kulturella utvecklingen. I våra ögon liknar det mest en rask avveckling, ett kalhygge.
När SVT för en tid sedan ville “föryngra” sina kanaler fick de ta emot den största mängden protestbrev någonsin av just ungdomar som inte ville bli behandlade som sämre vetande männsikor, som inte vill ha fler dokusåpor till priset av att dokumentärer och nyheter försvinner. Det tycker vi är bra. Det ger hopp.
Det är makten, inte folket som vill fördumma det kulturella och mediala utbudet.
Vi vill inte ha ett samhälle där bara melodifestival, schlager och kriminalromaner får tillåtas finnas. Vi vill ha ett sprudlande, oväntat, upprörande, tålmodigt och berörande kulturliv som måste få kosta. Vi vill ge mer pengar åt all den så kallat alternativa kulturen, ( som ju egentligen inte alls är alternativ, utan den i verkligheten rådande) den som lever och frodas utanför DN skrapan, utanför tullarna. Den räddar liv. Låt den få göra det. Håll era flottiga, marknadsliberala fingrar borta från poesin, litteraturen, barnteatern, biblioteken, rockklubbarna, ungdomarna. Om ni anser att kultur endast är privatteatrar, schlager och deckare är ni välkomna på en rundvandring i ett fantatsiskt land som ligger strax intill. Vi sträcker ut en hand. Ni är alla välkomna in.
I tider då kvällspressen gett upp alla planer på seriös journalistik hittar man detta(DEN LÄNKADE ARTIKELN) i DN... Jag tycker det är sorgligt...och ett ypperligt mått på tidens anda. Det är helt enkelt tomheten som är framtiden...om man ska tro TV4 och, uppenbarligen även Dagens Nyheter...eller?
Birro själv hittar man dels HÄR eller ute i högermarginalen.
Jag skriver under manifestet utifrån en idé om att kultur är en allmänmänsklig rättighet, och varför inte skyldighet....i alla fall har vi en skyldighet att göra den tillgänglig för alla och inte minst kära för den kultur som inte mäter höjd i kronor och ören...för då står vi här om tjugo år....lyssnandes på den senaste IDOL-produkten...för tjugonde gången i rad. Motvikt behövs...och det gäller oberoende av partitillhörighet eller åskådning i övrigt.
Lördag IKEA med H. Kom undan sjukt billigt. Gillar IKEA...men mer ur ett businessperspektiv. Kanske köper en soffa där dock...även om det tar emot en liten aning. Men som sagt..i lördags...blev det billigt.
Hört talas om IKEABÖTER?
Även om man åker till IKEA, tar sig i på varuhuset und so veiter under föresatsen att man bara ska titta. B a r a titta...så blir det så att hur man än gör...så står man där utan för kassorna en halvtimme senare cirka en femhundring fattigare.
Det är liksom en förbannelse över hela stället som gör att oavsett vad så blir man ändå begåvad med en packe servetter, värmeljus och eventuellt en benjaminfikus. Och man blir alltid av med en femhundring.
Så även i lördags alltså...även om vi bara handlade för 250 spänn i kassan...vilket jag också påtalade för kassörskan såsom varandes mitt billigaste besök någonsin. Men, lik förbannat så hittade vi en massa andra grejer utanför kassan, tapenade och andra godsaker som vi ju bara var tvungna att testa...vilket gjorde att vi började närma oss den där femhundringen i alla fall tillslut.
I fredags skulle H hem till väninnor på kvällen...och att laga mat till mig själv har ju aldrig varit aktuellt så det blev som i gamla tider att jag stämde av med O som ju också, precis som förr, var upplagd för lite gemensam föda. Det visade sig också att brorsan var solo varför han fick hämta upp oss i taxi för vidare färd ner till Sturehof för kvällens första båtupptagningsöl. Det var nämligen aktiviteten för dagen i fredags...efter ett möte på jobbet. Som vanligt så har vi båtklubbens mest uppsträckta båttäckning...lätt parodiskt med det här preussiska...
...eller som brorsan sa: "Vi har fanimig persisk ordning på vår vinteruppställning".
På Sturehof var det en överförfriskad herre som slog ut O:s pilsner. Enda reaktionen var: " Ojdå". Helt övertygad om att han var i färd med att beställa en ny till O väntade vi ett tag men när det visade sig att han var mer intresserad av att fyllesnacka med några trettio år yngre damer så var jag tvungen att upplysa honom om att det tillhör god ton att betala för det man slår ut. Jävla gubbe...
Han betelade tillslut och var så tillmötesgående att man lätt kunnat lura av honom en flaska Cristal om man velat..men som den gentleman man är så...
Anyhow slowfood på Prinsen igen sen...senare på kvällen och det var ljuvligt gott och allt var toppen. U var där med dam och sällskap...och sen kom T och satte sig vid vårt bord. O-baren sen och slutligen promenad för mig och O hem till Musslan...och sen hem..och H och godnatt.
Söndagen blev inte den klang och jubelföreställning som man kanske innerst inne tänkt sig...men icke desto mindre var det stort och rätt speciellt. Efter matchen gick jag och bror hem till honom där tjejerna väntade. Taxi till Prinsen för att möta upp mor och far som också varit på fotboll...såklart. Åt Rydberg så det sprutade ur öronen och farsan tycke att champagne var helt i linje med en andraplats i Allsvenskan. Han är kul, farsan...när han är på det humöret.
I november fyller hela min släkt år, utom jag känns det som. Det blir mycket tårta.
Lars Winnerbäck skriver debattartikel i morgontidningen om TV4 och Idol. Håller med om det barocka i hela Idolkonceptet...men en inställd spelning är, som Uffe en gång sa, också en spelning. Så Lasse kanske inte är så oskyldig som han verkar...marknadskrafterna är svåra att undvika.
Blev osannolikt bakfull efter sammankomsten hos min bror i fredags. Krönte kvällen med besök på Stureplan där tiden, som vanligt, stått still. Inte så roligt. Nu är jag inte ensam längre, men dessförinnan...ensam...bland andra ensamma. Vari ligger poängen i det..och aldrig så ensam som när morgonen kom.
Men nu traskar man istället hem vid fyra, sitter på Falafelkungen som i gamla dagar men med den skillnaden att man nu alltså kommer hem till någon...igen. Skönt.
H är i skolan på dagarna den här helgen, så jag åt lunch med henne i lördags och promenerade sen i mina undermåliga skor ner till NK där jag träffade PF vilket ledde till att jag gjorde en del spontana inköp för att komplettera upp garderoben. Stod sen länge på bokavdelningen och bläddrade. En gång var jag ett bibblamonster. Det här är det närmaste jag kommer idag.
Hittar en bok jag letat efter...Stockholms Gatunamn...som jag överväger att köpa för att visa H att jag, såklart, har rätt i frågan om huruvida Rörstrandsgatan och Norrtullsgatan uttalas med betoning på första stavelsen. Naturligtvis förhåller det sig så. Svart på vitt. I min familj och i min uppväxtmiljö pratade alla så. Idag pratar alla som böcker...som Lindström skulle ha sagt...vilket urvattnat min stads dialekt till något wannabee-rikssvenskt.
Träffar bror och hans tjej sen och vi äter..eller snarare försöker äta...en snart sagt oätlig lunch på Hurry Curry vid Hötorget. Jävligt äckligt var det...
Lördags kväll thaimat hemma med H och hennes vän MH. Ser fransk komedi som gör mig nostalgisk...men också otroligt förälskad i min lilla fransyska H. När MH går slänger jag mig över henne och berättar, väldigt nära hennes öra, allt det jag vill och längtar.
Idag avgörs det som jag lever för, utöver H alltså... Jag skiter i vilket...intalar jag mig nu. Mitt förhållande till klubben är av ett annat slag.
Hur mår man när man mår som man förtjänar? Såhär ungefär?
Solen skiner, fredag, grabbarna ikväll och fotboll på söndag. Vad mer kan man begära?
I dagens SvD efterlyses mer svensk lad lit...ska jag ta och köra ett ryck nu och bli firad debutant och sitta i morgonsoffa med Ronnie Sandahl som till skillnad från mig bara kan förhålla sig till Stockholm som jag förhåller mig till London. ja..det kanske är dags.
Åkte tunnelbanan till jobbet idag och lyssnade på Highwaymen på iPODen när tåget mullrade över bron till Slussen. Samma bro som jag ser framför mig i Lundells 'Utanför Murarna'. Snön yrde och de darriga countrystämmorna sjöng...
"I was a dam builder across the river deep and wide
Where steel and water did collide
A place called Boulder on the wild Colorado
I slipped and fell into the wet concrete below
They buried me in that great tomb that knows no sound
But I am still around..I'll always be around..and around and around and
around and around"
Working class heroes och jag känner att jag är så känslig idag. Mina vänner som kommer från ett annat sammanhang än jag gör tycker mitt arbetarklassvurm är fullständigt malplace då jag både driver företag och tror på ett (social-)liberalt samhälle byggt på traditionella högervärderingar som t ex att "det ska löna sig att jobba". Men det handlar om något annat än politik.
All bra musik kommer från samma håll. Säg en musiker från de högre stånden som får mina ögon att tåras. Det handlar, återigen, inte om politik. Det handlar om något annat...i mitt fall ett arv. Ett arv som inte bara varit gott, naturligtvis...men som sammantaget slipat till den här människan M. En ung man som hulkar när han ser arbetarna bränna av sista salvan i Falu Gruva. Som, på gott och ont, känner lukten av svinskit hack i häl. Hela tiden. Jämt. Fuck that...ibland.
Idag är jag dock glad...och en aning stolt. A working class hero...is as a matter of fact...something to be.
Förkylningen avtar men lämnar ett spår av snor efter sig som påminnelse. Halka och snöoväder kombinerat med mitt uppebara hälsotillstånd gjorde att resan till Göteborg blev inställd...och lika bra det. Nu ser det brunt ut för mitt fotbollslag, men mer om det senare.
Berättade om Korv-Ingvar för någon dag sedan. I förrgår, dvs söndags kväll, blev den legendariska kiosken utsatt för ett väpnat rån...av några sextonåriga XXXungar. För första gången sedan 1948 blir Ingvar rånad. Det är verkligen förjävligt.
Vad är det som händer? När folk, kids alltså...plötsligt ska ha allt men är beredda att göra just ingenting för att få det. Den här jakten på guld får mig att må illa. Hade besök av min vän Andrea från Italien härom dagen. Satt på Tranan och åt och diskuterade tre länder som vi känner väl och som vi båda har ett passionerat förhållande till: Italien, Sverige och England. Kom fram till att NÅGOT har dom i alla fall där på den brittiska ön...och det är manners...och en stolthet över den klass man kommer ifrån. Här i Sverige, och i Italien...är ingen stolt över någonting längre. Dom som är nere vill upp...och dom som är där uppe...dom klär ner sig...saknar koll på klassikerna.
Med det inte sagt att ett segrererat klassystem är eftersträvansvärt...inte alls. Både jag och Andrea är working class och är glada över de möjligheter som erbjudits. Men för att färdas på klasskalan behöver man införskaffa mer än bara en fet BMW. Vad sägs om ett jobb...to start with?
