odenplan.nu eller övreöstermalm.nu är M...en man emellan trettio och förtio...levde på och kring just Odenplan i landets huvudstad i många år. Inte längre ensam..och inte längre kvar på Odenplan. Numera övre Östermalm, efter ett drygt årslångt stopp på Kungsholmstorg.
Har skrivit här sedan sommaren 2005 då jag var i rätt svajig form..det blev värre och höll på att sluta illa. Men en dag på ett av mina stamhak kom en lapp till mitt bord och på den stod två ord och nio siffror.
Förkylningen avtar men lämnar ett spår av snor efter sig som påminnelse. Halka och snöoväder kombinerat med mitt uppebara hälsotillstånd gjorde att resan till Göteborg blev inställd...och lika bra det. Nu ser det brunt ut för mitt fotbollslag, men mer om det senare.
Berättade om Korv-Ingvar för någon dag sedan. I förrgår, dvs söndags kväll, blev den legendariska kiosken utsatt för ett väpnat rån...av några sextonåriga XXXungar. För första gången sedan 1948 blir Ingvar rånad. Det är verkligen förjävligt.
Vad är det som händer? När folk, kids alltså...plötsligt ska ha allt men är beredda att göra just ingenting för att få det. Den här jakten på guld får mig att må illa. Hade besök av min vän Andrea från Italien härom dagen. Satt på Tranan och åt och diskuterade tre länder som vi känner väl och som vi båda har ett passionerat förhållande till: Italien, Sverige och England. Kom fram till att NÅGOT har dom i alla fall där på den brittiska ön...och det är manners...och en stolthet över den klass man kommer ifrån. Här i Sverige, och i Italien...är ingen stolt över någonting längre. Dom som är nere vill upp...och dom som är där uppe...dom klär ner sig...saknar koll på klassikerna.
Med det inte sagt att ett segrererat klassystem är eftersträvansvärt...inte alls. Både jag och Andrea är working class och är glada över de möjligheter som erbjudits. Men för att färdas på klasskalan behöver man införskaffa mer än bara en fet BMW. Vad sägs om ett jobb...to start with?
Jag är sjuk på riktigt nu...men sitter likafullt på jobbet som en annan fåne. Har haft två dagar ledigt sen slutet av september. Är det normalt? Nej...det är det inte... Förhoppningsvis är det värsta över snart...
Men bortsett från det så är ju livet rätt gott att leva, trots allt...alltså.
Satte tillsammans med H och hennes väninna upp O på en blind date igår, fredag, och är otroligt nyfiken på hur det gick. Själv satt jag hemma med H och thaimat och såg den totalt underbara 'In the mood for love' igen. H hade inte sett den...om du inte har gjort det...gör. Helt fantastiskt foto, musik och...och...den där kvinnans klänningar, och sättet hon går...och hur han är så nära henne sen...men allt stannar bakom skitigt glas. Och jag gråter. Igen.
Hyr!
Hela fredagen långsam annars. Det mest uppseendeväckande var att H frågade, på morgonen när vi fortfarande låg kvar i sängen...om jag varit nära med någon tjej med silikonbröst någon gång. Det hade jag ju ett par gånger. Odramatiskt...men konstig fråga. Kom upp igen sen på kvällen. Varför frågar hon sånt?
Men hon är rasande vacker när vi går en promenad där på kvällen...för att hyta filmen och hämta mat. Jag stannar flera gånger och ser på henne, för att få stanna tiden.
Längtar efter vila. Har utmanat mina spöken. H är min nu...
Hemma sjuk idag. Kände det komma igår och mycket riktigt vaknade jag i morse och var ovanligt tjock i halsen. Jobbar på distans så att säga...och kommer smyga mig ut snart i alla fall. Den klassiska korvmojen Korv-Ingvar öppnar nytt på fredag men har kalas för den sk solnanoblessen redan idag. Stort...i det lilla. Det här är mitt folk. En dag ska jag berätta mer om den store Korv-Ingvar...landets enda korvgubbe som står staty efter sin bortgång.
Jag är något på spåren...jag känner det...angående kvinnor och deras relation till manliga frisyrer.
H säger alltid till mig, när jag ser ut som en riktig risbuske i håret, att "guuud vad du är fin i håret nu". Det är inget unikt för henne utan det har hänt mig i alla mina relationer. Det slår liksom aldrig fel. Säger hon att man är snygg i håret så kan man ge sig fan på att man ser ut som om man gjort headspin i sängen hela morgonen.
Ändå ser man aldrig att killar med konstant knullrufs har bättre flyt på krogen.
Jag tror att det här är något tjejer gör för att man ska sluta anstränga sig...det är liksom en hemlig signal till andra tjejer att...den här killen är upptagen. Han har precis slutat fixa håret...
Jag har bott tillsammans med tjejer i princip oavbrutet sedan 1994 då jag flyttade ihop med TT. Eeter henne dröjde det inte länge innan jag flyttade in hos A och efter det så tog det ju i och för sig ett tag, knappt två år, innan H flyttade in hos mig. Jag skulle vilja påstå att jag har rätt torrt på fötterna när jag påstår mig ha fog för åsikten att tjejer...är rätt dåliga på att städa...och kanske framförallt, så saknar de flesta insikt om detsamma...utan lever i villvarelsen att dom, sannolikt i kraft av sitt kön, är bättre lämpade att städa, diska och tvätta.
Inte för att dom VILL göra det ensamma...tvärtom är det ju i vår generation, åtminstone i mitt sociala sammanhang, självklart att man delar på dom sysslorna. Så egentligen fattar jag inte vad det här kommer ifrån...men en av de slutsatser jag kunnat dra är hur som helst att just kritik eller avvikande infallsvinklar kring ämnet städning sällan eller aldrig faller i god jord i kommunikationen med en jämnårig person av kvinnokön. Och det här kan man ju fundera kring...
Empirin har givit vid handen att i många relationer, mina egna inte undantagna, så är det mannen som är pådrivande vad gäller puts och stuns i hemmet. Det är gärna mannen som manglar lakanen, det är mannen som såpar golven och det är också ofta mannen som diskar. Inte sällan är det också mannen som lagar mat de dagar det inte vankas micrad gårdagens. Kvinnorna är inte passiva, inte alls...men de hänfaller oftare åt nedstökning i allmänhet, undlåtande av lakansmangling och bristfällig logik i städandet...som att t ex först av allt dammsuga, sen skura golven för att sen springa runt med skorna på(på de rena golven) och käka knäckebröd som smular i hundraåttio samtidigt som vederbörande dammar hyllor med dammvippa för att ytterligare kontaminera det nyskurade golvet med mer damm. Att flytta på möbler vid skurning dessförinnan har naturligtvis heller inte kommit på fråga.
Allt detta må vara en rätt trivsam hållning, och definitivt något som jag själv kunnat relatera till i omgångar. Inte minst kan man ju tycka att det är rätt befriande att något som varit så typiskt kvinnligt, obemärkt blivit något typiskt manligt. Uppfriskande...såhär i jämställdhetstider.
Det intressanta är ju, att när du för detta på tal...med din sambo eller andra av hennes gelikar i andra sammanhang, så tar det omedelbart hus i helvete. Vad det säger om det egentliga jämställdhetssträvandet kan man ju fundera på...men att man som man ska komma och komma med konkreta tips vid städning, matlagning, tvättning...det är inte självklart något positivt. Plötsligt är du på fel pitch...fel planhalva. Uttalar dig om något som du rimligen inte bör veta något om...
...och detta trots att vi män...är dom enda i det här landet som lärt oss städa under vapenhot.
I fredags skulle jag gått på Hovet med O och MG. MG landade sitt flygplan en timme för sent och O satt kvar på jobbet till för länge så det brann inne och istället blev det jag och O som tog en promenad ner till Grill för en efterjobbetöl. Kände mig inte hemma där...trångt och rätt så...vad ska man säga om klientelet egentligen...inte riktigt mitt folk kändes det som. MG kom hem till stan sen och vi skickade ner honom till Sturehof direkt för att där genskjuta honom i passet...eller nåt. Carolina var där och var något av medelpunkt. Sen middag på Prinsen och mammas och pappas favorit var där och han var som vanligt servil och oerhört ambitiös. Sen Sturehof igen och efter att ha sett en tjej bli påkörd i korsningen vid Svampen hoppade jag och O in i en taxi som tog oss hem till Musslan. Hämtade H sedermera nere på Rörstrandsgatan och sen blev det sängen...
Lördag var jag bakis som fan av någon anledning men vi hade trots den en underbar frukost ihop innan jag gick till jobbet...eller snarare fick skjuts till jobbet av H med min bil. Blev hämtad av farsan där sen som skjutsade mig på cykel till Råsunda och det vanliga ölandet innan med grabbarna. Om matchen finns inte så mycket att säga mer än att den var bra, att AIK var skjukligt nära att rycka i toppen och att domarjäveln var ett fegt kräk som bedömde Henke efter en annan skala. Hopplöst... Hämtad av H sen efter fighten och sen ut till hennes bror där det var stort kalas i villan med allt vad det innebar. Jag sjöng kareoke...bland annat.
Seg söndag ute i förorten men trevligt som fan såklart och frukost och solsken och eftersnack. Kul...men sen stressigt igen dårå eftersom man bjudit över föräldrar och bror med tjej på middag. Sådär blir det alltid...stressigt som bara faan...
FOUR OF YOUR FAVORITE FOODS:
1. Rydberg
2. Grillad Piggvar med kantareller
3. Lindström
4. Typ vad som helst som H lagar
FOUR SCHOOLS YOU'VE ATTENDED
1. Vasalunds Gymnasium
2. Stockholms Universitet
3. Grundskola Solna, Noname
4. Grundskola Solna, Noname
FOUR THINGS IN YOUR ROOM:
1. Steve
2. Bedårande utsikt
3. BOSE
4. Lilla Åland
FOUR THINGS YOU ARE WEARING RIGHT NOW:
1. Clark's
2. Duffertröja
3. Fred Perry
4. Nudies
FOUR PLACES I'D RATHER BE RIGHT NOW:
1. Med H
2. Åre
3. NYC
4. London
14.55
[3 kommentarer]
2006-10-12
HÖGT I TAK
Lunchade på Söder med T idag. Hamnade på en tvåa, sjukt nära bordet bredvid där man pratade politik, valet och kulturministern ur ett rätt slentrianmässigt perspektiv.
T kan inte hålla tyst...utan säger plötsligt, högt så att alla hör:
"Jadu M...vår vän Tommy har något bra på gång nere på Stadsteatern du..."
Bordet bredvid saktar ner på tempot, lyssnar...
"Men det visste vi ju redan...eller hur?"
Och sen går han på som vanligt...som den där gången på Tures i våras när paret bredvid inte visste om dom skulle be om autograf eller dänga något hårt i huvudet på mig och, kanske framförallt, mitt sällskap.
Kul lunch..
Han drar till Tokyo på lördag förresten. Det lär dom också ha uppfattat...skulle jag tro.
Såg för första gången Being Bingo igår samtidigt som jag satt och masserade Hs axlar. Han ska dra igång ett e-handeLsprojekt och är ute och raggar pengar...dock går det sådär när han springer in i en kapitalist som inte bara säger ja, ja, ja hela tiden. Visst...det är en dramaturgisk effekt...men vafan...grabben måste ju ha ADHD och MBD samtidigt...eller vafan..han har sannolikt, som min vän W en gång sa:
"Jag har A till Ö".
Maken till speedad figur får man leta efter. Blir man sådär om man växer upp i ett så sorgligt samhälle som Karlshamn? Det måste finnas massor av frustration bakom den här grejen...tänker jag...och knådar vidare.
Tycker jag var rätt lustigt...sen är frågan om det blir så. För, trots att jag tycker att kulturvänstern gått för hårt åt henne, är ju det här med licensen ett rätt flagrant misstag...
Hur faan kan man undgå att betala tevelicens när man har en sån lön hon har och har haft? Det är ett mysterium...som eventuellt kostar henne jobbet. Undrar om jag inte tycker det vore mest fair...
Fan vad det regnade i lördags. Bror och hans tjej skulle ut till ön men ställde in...mamma och pappa åkte hem från landet och jag och H satt hemma och väntade ut regnet tills vi slutligen tog mod till oss och klev ut....då hade det slutat regna. Gick ner till Hästensbutiken på Sveavägen och reklamerade min slaf då det av någon anledning åkt några fjädrar på den. Ska få en ny...det var bra. Köpte nya brallor på NK och träffade PF där som inte riktig hade tid att guida mig till dom perfekta pjucken. Får bli senare i veckan. Jag och H fikade och promenerade och hon var vacker i långkoftan...
Såg en extremt lillgammal uppenbarelse på Stureplan sen...hon kan inte varit mer än nio år, men redan äldre än mig. Sorgligt att se...strax därefter dök H:s vänner S och M upp och det blev vin på Sturehof i väntan på att jag och H skulle bestämma oss om middag. Båda bakfulla och eländiga efter fredagens hålligång på Två och sedermera Musslan där Henrik spelade skivor så att håret reste sig på armarna. Vi ställde in Wedholmsplanerna och gick på Prinsen istället och käkade slow food och kände det där som man gör där...att allt är så jävla...genuint bra. Underbart...
Inte minst att H ser sånt...det är viktigt...
Söndag var en totally different story med höstväder som i trance och fika på Söder och middag med la famiglia som vanligt och sen nära nära och...jag vaknar idag...måndag alltså. Och...känner mig fri. Fri på riktigt. Kollar bloggen, och ser att det var exakt ett år sedan...fan vad märkligt. Ett år sedan jag blev sådär jävla knäckt. Ett år sedan jag gick igenom isen...även om jag inte var helt ärlig på bloggen. Men i alla fall...det är exakt ett år sedan idag och kanske är det därför jag vaknar och känner mig sådär fri...och stark...och...kär i H.
Jag tycker det är omåttligt coolt att Carl Bildt gör comeback i politiken som utrikesminister. Den bästa vi kunde fått...om du frågar mig. Han har numera det mesta man kan önska sig i form av statsmannamässig utstrålning, rutin, kunskap och inte minst humor. Karln är kort sagt som klippt och skuren...
Han har dessutom en trevlig fru som inte heller hon kommer att göra bort sig i officiella sammanhang.
Hoppas bara att Carl vet när oljerock passar sig och när det inte gör det denna gång...
Hemkommen från Italien får man alltid kommentarer kring maten...vilken fantastisk mat man måste ha ätit och så vidare. Sanningen är den...italiensk mat suger.
Där sket jag i det blå skåpet...men vafan...saker ska kallas vid dess rätta namn. För allvarligt talat, var hittar man en så sanslöst konservativ hållning till mat som i Italien?
Dom förtjänar all cred och respekt för en massa saker...bland annat att man sällan slarvar med råvarorna, man skyndar långsamt och man äter förhållandevis sund mat, trots att den är fet. Men å andra sidan...slarva med råvarorna är något man bara gör i ett land där tjälen ligger i backen sex månader om året. Varför skulle ett land vid Medehavet slarva med råvarorna? Nej, precis..inget unikt alltså...
Deras pasta är givetvis underbar också...ingen annan stans i världen kan man servera en pasta bara svagt brunfärgad som ändå smakar så mycket kött, men det hjälper liksom inte...när den där pastan är vad du äter varenda dag, 365 dagar om året.
Den springade punkten är alltså den...att dom är så konservativa att dom på allvar tror att kinamat faktiskt består av 90% rått- och hundkött. Kulinariskt är de, i det avseendet i alla fall, på den nivå Sverige befann sig på under 60-talet...med den skillnaden att då var det den italienska pizzan som vi behäftade med döda råttor och annat oätligt.
Nej, världens bästa mat äts fortfarande i världens bästa stad. Om den staden är New York eller Stockholm spelar ingen större roll...de är båda matstäder att räkna med. Förklaringen är lika enkel som genial...vi har lagt all nostalgi och konservativism bakom oss. En svensk köksmästare hämtar inspriration från Thailand, Australien, USA, Italien och Ryssland...på samma gång. Spöa det...på Corso Como 10 i Milano...hardly, va?
Kom hem från Milano igår, sent...hade en sällsynt otur med flygmaskineriet på vägen hem. Först var det turen över Alperna som gick sådär då det visade sig att Lufthansas spretans nya Airbus hade problem med noshjulet vilket innebar att vi hostade oss över bergskedjan med landningsstället ömsom inne, ömsom ute tills dom konstaterade att allt funkade igen. Lagom festligt... Sen blev det skumpigt värre från Tyskland till Sverige, men det var väl mer ok...
I Italien var allt som vanligt, och det är ju på gott och ont...kan man väl säga. Jag gillar ju Italien, det är inte det..men känner att jag inte klarar av lika långa stötar där nere längre. Längtar snabbt hem till Stockholm...men det är ju å andra sidan min vanliga sjuka.
Hela dagen idag på byrån för att spika katalogen som ska ut om två veckor. Deadlines är inget för mig känner jag...framförallt inte när det dyker upp nödlösningar som att "Kanon! Då kan ju du modella i soffan där M..."
